2010-08-11 11:49 #0 av: Rita-S

Från gammal tid var det 12 juldagar i våran kalender.

Från gamla dagar räknades det 12 juldagar med sista juldag i tjugonde dag jul . Denna dagen blev gjärna märkt på primstaven med en sop och ett drickhorn vänd upp och ner.

Anledningen för detta var att den 20 dag jul var absolut sista dag för jul-gilde, och där åt man det allra sista av julens mat och dryck, julölet skulle altså vara färdig drucken när 20 dag jul var över.

Det var ofta vanligt att använda björkris att jaga julen ut med, då gick man med riset och sopade och slog överallt i krikar och krokar, under bord och sängar för att jaga sista räst av julen ut ur huset.

13 dag jul som numera är den 6 januar var egentligen den 7ende förut då man räknade julen från 1 juldagen. Den 6 januar är helgondagen för danska St Knut Lavard som dödades denna dag i år 1131. Dom flesta drack julen ut på Heliga tre konungars dag den 7 januari men dagen kallades ofta från trettondedagen gamla juldagen redan från gammalt av sedan firandet ofta pågick från 6  till sent innpå den 7 januari. På toppen kom den gregorianska kalendern runt 1700 talet och raderade dom 12 juldagarna och ersätte med adskillig fler och andra dagar, samt att julen räknades från julafton. Man sade gjärna att "Santa Knut dansar julen ut".

Dom allra mäst ihärdiga julälskarna firade redan i gammal tid jul hela vägen till kyndelsmess 3 februari, där man i stället sade "Kyndelsmess Knut drar julen ut!" när dom med sop sopade julens räster ut.