Annons:
Etikettertraditionerhistoriabudskapartikel
Läst 9491 ggr
Rita-S
2009-08-14 11:38

Julestrumpan

Alla har vi nu växt upp med att hänga upp en strumpa och vakna till smågåvor och godis i strumpan julaftons morgon. Men har vi tänkt på vart den skicken kommer från?

När jag var liten hadde jag en linstrumpa, dekorerat med julfärgat fillt och med första bokstaven i mitt namn på. Min mamma hadde sytt den själv till mig och en till min syster. 

Varje kväll på lilla julafton, när vi hadde fixat klart med att städa, pynta och ställa fram allt möiligt, så kunne vi krypa i säng, uppspelta och tvärsäkra på att vi aldri nånsinne skulle få sova, väl efter vi hängt upp våran julstrumpa.
Och tomten svek oss aldrig, vi vaknade julafton till att stumpan var fylld till bristepunktet, klementin, russin, nötter, nån chocklad, kanske en liten bok, en film, lego.. det vanliga.

Jag glömmer aldrig det året tomten hadde gömt massor av större paket runt om i huset, alla tecknade magasiner man brukade få, massor av godis, klementiner, böcker, lite kläder, allt packad finurligt inn i  julklappar, och sen låg en liten papperslapp i strumpan så man fick springa rebuslöp i huset för att hitta alla klappar! 

Strumpan såg lika platt ut som kvällen innan, besvikelsen skrek som ett fysisk vrål och jag var tvungen att kika om där inte fanns så mycket som ett litet russin i alla fall, och hittade lappen.

Hui och hast inn till syrran som surade under täcket, kom kom! "nej, tomten har inte varit här!"
Jo men titta, det finns en papperslapp! Det gjorde det ju hos mig så då har han väl gjort så hos dig med!

Och det hadde han.

O ljuvliga minnen! Dom kommer jag alltid bära med mig, och jag vill ge detta till mina barn. Så visst skal vi göra hemgjord strumpa till våra barn när tiden är mogen.

Men vart kommer skicken från?

Det finns många saker som pekar mot skicken med julstrumpan. Ungarnas lekbåtar i fönstret i tyskland, godisträet i Bayern och så vidare, redan nämt i två andra artiklar.

Men det finns en legend förknippat med St Nicholaus (igjen, den karen har gjort mycket fint för julglada barn!!). Det blir sagt att en fattig mann i byen Myra i Turkiet där St Nicholaus var biskop ett tag, hadde 3 vackra dötrar, men inga medgift att ge. Han var för stolt att ta imot almisser, och ingen ville giftas med hans dötrar även om dom var snälla, goda, duktiga och vackra.

St Nicholaus ville gjärna hjälpa honom, och kom smygande en natt medan han forsökte fundera fram ett bra sätt att  stoppa inn guldet han hadde tagit med utan att det blev almisser.

Legenden skiljs åt lite här, några gonger är det en stor Guldmynt till varje flicka, nån gong är det en liten påse med olika guld och silvermynt, och några gonger en liten guldbåll (i dag representerat av klementin eller appelsin), men alla nämner iaf lite guld. Men alla nämner strumpor! Och alla legender vill numera ha det till att detta hände julnatten.

Näms det Guldmynt säger legenden vidare att han smög på taket och släpte dom ned gjennom pipan där strumperna hängde för att torka efter kvällens tvätt, och en mynt hamnade i varje flickas strumpa.

Näms det boll eller påse smyger han inn och stoppar det dit själv. Det nämns dock inte om han smyger ned gjennom pipan…

Det blev i alla fall stor glädje dagen efter , och hans flickor kunde giftas. 
Och alla fick ju självklart veta detta, varpå fler och fler hoppfulla hängde upp strumpor på julnatten i hopp om att där fanns nåt juldags morgon. Och St Nicholaus svek dom inte, en liten mynt, lite mat, lite kakor eller godis fanns i alla strumpor. Om han sprang själv eller om han hadde massor av hjälpare säger legenden inget om. 

Som ni ser var det i början skick på att stoppa upp strumpan julafton och hitta nånting juldags morgon. Det höll vid sig att dom som betedt sig dårligt hittade ett stycke kol i strumpan, dom som betedt sig bra fick godis och gåvor.
Ända fram tills andra ärldskriget stoppade man hoppfull opp strumpan julafton, men av nån anledning blev det vanligare att sätta den upp lilla julaftons kväll i skandinavia efter andra världskriget, ingen kan riktig peka på varför. Förmodligen har det sammanhang med att man fick tomten på besök med klapparna julaftons kväll så man skulle få chansen att tacka för gåvorna i strumpan med. 

Nu i mer modern tid har skicken blommat upp igjen, men nu dyker den upp till närmest varje dag med föruten julaftons morgon. Det har blivit vanlig i Norge på Juletrefester (Julgransfäst) att varje barn får en strumpa med nåt i när dom förlater fästen exempelvis. Och många godisproducenter gör strumpformade påser eller rakt av små röda kängor (dom tyska förståss) med godis i som man kan köpa i affären. altså kan man köpa många strumpor färdig proppad med godis om man vill. 

Men en trevlig liten skick är det i alla fall, vilket jag så absolut skal dela med mina barn.

Trevlig väntan! 

(Bild kommer sen! Måste bara fota min strumpa)

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Annons:
Hlin
2009-12-01 01:12
#1

Vissa ställen i Norge har det i otaliga generationer varit julgeten som kommit med gåvor och godis på julaftonsmorgon - hon kommer ner från fjällen mitt i natten, klättrar upp på taket och ner genom skorstenen. Sen lägger hon godsaker i en strumpa som barnen hängt på sängstolpen kvällen innan. Om barnen har varit olydiga under året som gått skiter hon i strumpan i stället.

Sara
2009-12-01 01:27
#2

Jättebra artikel!

Sara

WinterPrince
2009-12-01 10:17
#3

Mina morföräldrar är från Tyskland. Så när vi var små var vi ofta hos mormor och morfar i början av december. På kvällen den 5e så ställde vi våra största stövlar (vilka inte var så stora när man var 5-6 år) innanför dörren och när man vaknade så hade Sankt Nikolaus varit där och fyllt stövlarna med godsaker!

Upp till toppen
Annons: