Prathörnan

Julminnen

2016-10-08 12:57 #0 av: Carmarino

Här tänkte jag att vi kunde dela med oss av våra julminnen - bra eller dåliga (men helst bra).

Själv kommer jag ihåg att min mor "vände upp och ner på lägenheten" ca två veckor före jul, men så var det också julstämning in i minsta vrå efteråt. Förmodligen är det därför julen är min favorithögtid.

Granen kläddes alltid sent på kvällen av mina föräldrar. Vi barn fick inte se den förrän vi kom upp på julaftonsmorgonen. Fast en gång vaknade jag och trodde det var morgon. När jag kom ner för trappan så såg jag att mina föräldrar höll på att klä granen. Minns inte säkert men jag tror inte jag fick vara med, utan det var bara att gå upp och lägga mig igen.

Vi hade alltid levande ljus i granen, och när den tändes så satt vi och njöt av den medan vi åt julgodis och fikade. Ibland läste mina föräldrar högt för oss av julklappsböckerna vi fått från bekanta i Danmark, för min bror och jag kunde inte läsa danska själv på den tiden. (Har lagt till ett foto även på denna gran. Det är min mor som sitter i soffan.)

Levande ljus i granen har jag fortfarande, men numera är de kompletterade med en slinga med små ljus som lyser upp och skapar stämning. Tänder bara ljusen när jag har gäster, och då gör vi som när jag var barn - fikar och njuter av ljusskenet. (Släcker då den elektriska ljusslingan.) Jag kan lova att det är något helt annat än elektriska ljus. Man tror det inte förrän man ser det, men 10-15 julgransljus lyser upp mycket mer än en hel ljusslinga med 80 små ljus.

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Anmäl
2016-10-08 13:37 #1 av: HundochKatt

Mitt största julminne var när jag var 5 år, kanske att jag skulle fylla 6 år efter nyår.

Jag tjatade och tjatade på min mamma om att få öppna EN julklapp från tidig julaftonsmorgon. Vi öppnade alltid efter Kalle Anka vanligtvis, men jag kunde inte vänta. Det var ju lååååångt dit!

Jag var riktigt pain in the ass så till slut tröttnade min mamma och gav mig  alla mina juklappar. Inte alls många, men det var några stycken. Glad var jag ju förstås! Och jag minns en lurvig apa som jag fick som jag kom att älska högt. 

MEN, när det sedan var dags för mina äldre syskon att öppna sina så hade jag ju inga paket. Åh, vad jag var ledsen och förtvivlad och grät. StorgråterSå jag började slå in alla mina julklappar igen för att öppna dem på nytt. 

Jag lärde mig min läxa och tjatade aldrig mer på att få öppna någon julklapp före någon annan. Tyst

Mina barn hade julstrumpa så de fick minst ett paket direkt på morgonen, för jag minns ju själv hur det var att vänta som barn... Galen

Sajtvärd på Teckning iFokus

Anmäl
2016-10-08 13:45 #2 av: Carmarino

#1 Smart drag av din mamma. Hon visste säkert att du aldrig skulle tjata om julklapparna igen. Glad

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Anmäl
2016-10-08 14:56 #3 av: HundochKatt

Förmodligen, men så tänkte ju inte jag. Jag ville ju bara öppna. Galen

Sajtvärd på Teckning iFokus

Anmäl
2016-10-08 15:53 #4 av: Carmarino

Ja, det är ju det man vill i den åldern - och senare också. Skrattar

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Anmäl
2016-10-08 22:03 #5 av: DesK

Vilken trevlig tråd! Glad

När mina barn var små, så fick de väldigt mycket julklappar av sin gudfar med familj. Så vi införde att de fick öppna en till två paket om dagen. Detta gjorde att de kom ihåg vem de fick sin klapp ifrån och de hade stor glädje av klappen under längre tid. Gudfar brukade komma med julklappssäcken veckan innan julafton. Som längst räckte klapparna fram till trettonhelgen Glad Dock hade vi som tradition att barnen fick öppna vars sin klapp direkt på julaftons morgon Glad

Désirée

Värdinna för Matlust, Husmorstips, Kost och Hörselskadade

Anmäl
2016-10-10 16:57 #6 av: Carmarino

Ett julminne av lite senare datum är att min mor och jag alltid brukade brodera innan jul. Min mor broderade i långstygn och jag i korsstygn. Vi startade redan i slutet av augusti, vilket var ett måste om vi skulle hinna färdigt innan jul. Då träffades vi på söndageftermiddagarna, tände stearinljus, dukade upp kaffe, pepparkakor och chokladbitar. Sedan broderade vi ett antal timmar. Detta upprepade vi sedan nästan varje vecka fram till december. Framåt hösten, när det började bli lite mörkt och ruggigt så spelade vi även julmusik.

Min ena brorson var inte så gammal, kanske 10-11 år, när han följde med en gång, eftersom han "smittats av vår julbacill" och tycker mycket om julmys. Han har alltid varit väldigt händig med det mesta, och han tyckte det såg spännande ut att brodera. Så farmor försåg honom med en liten bit väv och lite överblivet garn, visade honom hur man gjorde och sedan satte han igång. Redan tredje gången behövde han ingen hjälp utan klarade av att göra små jultavlor på egen hand. Han lärde sig senare även att brodera korsstygn, och blev snabbt mycket duktigare på det än jag någonsin varit.

Bilden visar en stor jultavla som min mor broderade till mig. Har tyvärr inget foto på tavlan jag broderade till henne, men ska försöka komma ihåg att fotografera den när det börjar närma sig jul. Tavlan slutfördes för övrigt av min brorson, för jag tyckte den var så tråkig att göra. GladHar däremot gjort den lilla tavlan som syns på väggen ovanför tomtelandskapet i #35.

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Anmäl
2016-10-14 09:50 #7 av: Carmarino

Bland det sista mor gjorde när hon julstädat hela lägenheten var att lägga på en lång röd duk på arbetsbänken i köket. Då kändes det verkligen att det var jul. Fotot är scannat från en diabild, som tappat en hel del i kvalitet sedan 1960-talet, men den röda duken syns rätt bra ändå. (Även kattens svans har lyckats komma med på bilden.) På julafton dukades julmaten upp på den röda duken och alla fick gå dit och fylla på vad de ville ha. Min mor hade lagat mat och bakat hela december (mellan städningsdagarna) så det var ett välfyllt julbord.

En hel dag gick åt till att göra julgodis, och här fick vi barn vara med. Vi gjorde så att det skulle räcka hela helgen, så det var mängder. Även till pepparkaksbaket gick det åt en hel dag, och då var hela familjen involverad. Min mor hade ett recept på ingefärspepparkakor som hon bakade ut så tunna att man nästan kunde se igenom dem. Då fäste hon en filt och ovanpå den ett lakan, på köksbordet och sedan satte hon igång med pepparkakorna. Ett år tog hon sig för att räkna dem. Det var drygt 900 stycken, men jag kan lova att alla gick åt. Vi hade dessutom allsköns småkakor som vaniljkransar, finska pinnar, schackrutor m.m., även det i mängder. Vad jag minns så fanns det inte en kaka kvar när julen var slut.

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Anmäl
2016-10-14 09:57 #8 av: Carmarino

Ett annat minne jag har är att vi på julaftonen brukade ha långdans tillsammans med grannen. Vi bodde i ett hus med två stora lägenheter. Vår lägenhet var i två plan och grannens i ett plan, men det fanns en stor vind ovanpå deras lägenhet.

När julbordet var avklarat så samlades alla som ville (och orkade) vara med i långdansen. Minns inte riktigt i vilken ordning vi sprang, men vi sprang igenom hela vår nedervåning, upp för trappan (21 trappsteg), genom övervåningen, ut på vinden, ner för vindstrappan, in i grannlägenheten och igenom alla rummen där. Sedan avslutade vi med att springa ner för trappan, ut på gården, runt huset och tillbaka upp för trappan igen. Tror det tog totalt 15-20 minuter, så efter den motionen så var vi redo att fortsätta med risgrynsgröten och gottebordet. Skrattar

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Anmäl
2016-10-14 10:06 #9 av: Carmarino

Har precis läst igenom julböckerna från Nedräkningen har börjat, så julminnena dyker upp det ena efter det andra. Hoppas ni står ut med ett till.Glad

En jul- och nyårshelg tillbringade vi i vår sommarstuga, och just det året var det mycket snö även i Skåne. Vår stuga låg rätt avsides, så det var inte många som kom dit på vintern. Det här året var det bara vi som var där. Därför låg snön helt vit och orörd, och ca 30 cm djup (mycket ovanligt i Skåne). Då var det verkligen julstämning för det var som att bo i ett julkort. Mor hade, sin vana trogen, pyntat i minsta vrå, och även om stugan var väldigt liten så blev det jättemysigt.

Det var tur att det var så kallt för vi hade bara ett pyttelitet kylskåp, och nu kunde vi använda uterummet som "extrakyl". Vår katt tyckte tydligen också det var en bra idé, för en dag hade hon lyckats få av folien på julskinkan och bjudit in sina kattkompisar på julfest. Minns inte hur det gick men jag tror att mor lyckades rädda en hel del. Som tur var skulle vi inte stå för julbordet det här året, utan vi skulle vara hos mina kusiner, så det gjorde inte så mycket att skinkan decimerades.

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Anmäl
2016-12-01 02:28 #10 av: Tarotstollan

Vilka härliga och fina julminnen ni har.Tummen upp

Det mest positiva minne jag har från en jul var när jag var ca 5 år och min lillasyster ca 3 år. Vår äldsta moster och hennes man skulle fira jul med oss och då bodde vi ju ute på landet och mycket snö hade det kommit.
Detta var i början på 60-talet och inga julklappar delades ut förrän efter gröt och godis, så det kunde bli efter 20-21 på kvällen. Vilket var ju extra kul att man fick vara uppe så länge på Julafton!
I vilket fall som helst, när det var dags för julklappsutdelningen så sa de till oss att våra julklappar var ute i bilen och vi fick gå och hämta dem själva.
Vi öppnade ytterdörren och tittade ut på bilen som stod utanför trappan men kunde ju egentligen inte se så mycket då det var mörkt och det hade snöat på bilen och vi hade bara en ytterlampa vid dörren.
"Det sitter någon i bilen" säger min syster då och vi blev ju jätterädda så ingen av oss vågade gå ut och titta vem det var, så vår moster fick gå ut och hämta våra presenter.
Det var 2 stycken jättenallebjörnar en vit och en grå. De var så stora och tunga så vi drog dem i nosen efter oss när vi lekte med dem.
Jag har fortfarande min Nalle kvar och jag mätte honom nu ikväll och han är 1 m lång och han har alltid varit en han för mig!Tummen upp

Anmäl
2016-12-03 18:09 #11 av: Anna-1962

Tyckte bra om julen utom en sak. Jag kommer ihåg att man alltid var tvungen att vara finklädd om julen, väldigt ofta. Fick klä upp mig rätt ofta annars med om vi skulle äta söndagsmiddag, gick ut och åt på fin restaurang, fick besök, besökte släktingar eller så. (kyrka brukade vi inte gå till mer än någon första advent eller så) 

När man skulle vara finklädd var jag i alla fall tvungen att knäppa på mig en långärmad vit blus och en svart kjol som gick lite längre ned än till knäna och så ett skärp runt som satt åt rätt bra.

Jag kände mig i alla fall bara stel och ganska nervös, och så var man tillsagd med sträng röst att inte spilla ner blusen eller så när man satt vdär id matbordet.

Anmäl
2016-12-03 18:48 #12 av: Carmarino

#11 Känner igen det där med att man skulle vara finklädd, men kan inte minnas att jag hade kläder som kändes obekväma. Den enda "juldress" jag minns (kanske för att det finns en del foton på mig från den julen) är en som jag tror min mor hade sytt. Det var en röd sammetskjol med tillhörande sammetsväst. Till det hade jag en långärmad vit blus med volangkrås, ljusblå (!) strumpbyxor och vita skor. Plus att jag hade en röd tomteluva, eftersom min kusin och jag delade ut julklapparna det året.Glad

Den dressen återanvändes rätt flitigt tydligen. Hittade den nämligen på ett foto från en annan jul. Där hade jag inte västen på, och eventuellt hade jag nylonstrumpor, men mest troligt knästrumpor.  Har också ett foto från min födelsedag, där jag har samma kjol och blus, men vita spetsstrumpbyxor. Kan inte ha växt så mycket under de åren.Glad

Såg nu att kjolen och blusen faktiskt finns med på fotot i #7.

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Anmäl
2016-12-04 21:35 #13 av: Anna-1962

Det kanske bara är ett år emellan fotografierna (med födelsedagen mellan de två jularna)?

Anmäl
2016-12-05 13:11 #14 av: Carmarino

#13 Ja, det kan nog stämma. Tror inte jag växte så mycket under det året. Glad

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.