2007-12-08 17:08 #0 av: Rita-S

Våra barn i Norge, och även några vuxna, klär upp sig och går från dörr till dörr, och sjunger i mellandagarna. Men vet vi varför vi har denna skicken och vart den kommer från?

 Julbocken var från gammalt av ingen snäll figur. Julbocken representerade Åsgårdsreia och detta var nåt man fruktade. Det sades att hadde man en bock i halm i sitt hus skulle Tor se med blida ögon på gården och vakta den mot åsgårdsreia, han hadde ju sin vagn med sina bockar, och bocken va då en symbol även för honom.

Traditionen med julbocken har överlevd till i dag, fast i dag är det mer en liten ekstra prydnad man har för julen snarare enn skydd mot spöken.



I gamla dagar kunne fattiga klä ut sig i bockemaska och ett gamalt getskinn och gå från dörr till dörr och tigga mat och dryck. Det sades att Tor såg inte med goda ögon på dom som inte gav julbocken nåt att stoppa i fickan innan den gick vidare, så många fattiga nyttjade detta hövet att faktisk få nåt att mata familjen med. En liten bit bröd, en liten flaska julmjöd kunne man få, kanske även en liten bit kaka, och gick man från gård till gård var det många munnar att mätta med det man fick.

Nu i våra dagar är detta en rolig lek snarare enn behov för överlevnad, och våra barn har stor glädje vid att klä upp sig och knacka dörr, sjunga en julvisa och få lite gott i sina fickor innan man går vidare.

Även andra länder har nån form av vandring under mellandagarna. I Mexico tex, utstyr sig många barn i klädsel för att likan Jomfru Maria och dom knackar dörr och sjunger "öppna vi fryser, öppna, släpp inn" och vädja i sin song att få husrymme. Varje dör vill svara "det finns inget utrymme" och ingen öppnar. Enligt traditionen går då barnen från dörr till dörr, vädjar om utrymme, förens en säger "kom inn kom inn, här finns plats" och man har en julfäst där med massor av mat och dryck.

Och i  Tyskland går barnen tog sista torsdag innan julen och bråkar med grytlock, böljor och skramlar med allt dom kan hitta, gjärna med skrämmande masker. Detta är en äfterlevning av Åsgårdsreia som smög sig även så långt söderut.